Simone Gemzell

Den 11e februari försvann en fin barndomsvän. 
Det var Robin Sundin som valde att "gå vidare"

Robin var en nära vän när jag var liten. Har så många fina minnen med honom, och dem vill jag aldrig glömma!

Med tiden förändras både människor och deras relation, och så även vi. Vi slutade umgås helt och det ända jag visste om dig var att du inte alls mådde bra. Det ända jag såg av dig var någon gång då & då utomhus. Du hade alltid luva & hörlurar i öronen och ibland hejja du inte tillbaka. Det var bara så det var.

Jag förvånas otroligt mycket av mig själv hur pass hårt jag tog din död, Robin. Jag har inte pratat med dig på flera år? Men nu, fick jag det ganska klart. Att du betyder otroligt myclet. 

Din begravning var så otroligt fin, men den fick mig också att känna mig väldigt tom för en stund...
På begravningen sa en kvinna att "en stjärna lyser alltid som starkast när den dör", och jag kände precis så om dig. Hur hemskt det än är. Jag insåg inte förens du dog hur mycket du betyder för mig. 

Jag får tänka att det var det här du ville och att du har det bättre nu. & jag får vara glad att ha haft dig i mitt liv och har så många fina minnen, så ska jag även vara glad att ha din lillebror Emil kvar, som är en lika fin vän. 

Det fåniga är att ibland får jag för mig att jag ser dig gå, med luva & hörlurar i dina öron..

Men så inser jag ganska snabbt, att det kommer jag aldrig mer att göra.

Jag kommer aldrig mer se dig.
Det är det som är döden.

Aldrig, aldrig mer. 

Iallafall inte på denna planet. <3